Esping reder ut begreppen om en kär sommardryck:
Det var inte många prosecco-fria dagar under semestern. Inte så konstigt kanske, då den till största delen tillbringades i närheten av prosecco-land, kullarna runt Treviso och Conegliano. Ett glas prosecco är ju aldrig fel. Särskilt inte på sommaren. Friskt, läskande, uppiggande och aptitretande. Dessutom tycker jag att prosecco nästan alltid lyckas sprida ett slags anspråkslös festlighet. Inte mycket att analysera och fördjupa sig i men gärna något man dricker ett glas till av.
Vad är då Prosecco. Jo, det är namnet på en rätt sent mognande liten druva som odlats i norra Veneto sedan urminnes tider. Prosecco görs i flera olika varianter, från sött till torrt, från nästan stilla till mousserande. Ett vardagsvin som inte har gjort mycket väsen av sig utanför Veneto förrän under de senaste åren. Producenterna i Conegliano och Valdobbiadene har satsat hårt på marknadsföring. Dels för att visa att det är härifrån den riktiga proseccon kommer nu när druvan börjat odlas runt om i världen, men också för att lyfta in det enkla vardagsvinet i de fina salongerna. Numera finns det såväl vingårdsbetecknad som årgångs-prosecco och flaskorna blir allt mer elaborerade.
Tydligen så funkar tricket rätt väl. Det finns numera prosecco som matchar en enklare champagne i pris. Jag är något förundrad över utvecklingen. Någonstans tycker jag att själva idén och poängen med proseccon försvinner. En elegant prosecco är lite grann som en sportig Volvo, en självmotsägelse.
Jag kommer att fortsätta att dricka prosecco, helst på en enkel bar i Veneto som får sina leveranser på dunk från odlaren och serverar vinet från en väl kyld karaff.
Trisses tillägg: Ah - prosecco! Det är inte mycket som slår ett glas kall, torr och okrystad prosecco vid slutet av en varm sommardag. Det lockar verkligen till att dricka ett glas till och vi erfar ofta en hastigt påkommen, uppsluppet fnittrig sinnesstämning. Det är någon form av lycka som infinner sig. Ofta skär vi ner några persikor i bitar, en fusk-bellini. För att göra den lite mer riktig kanske vi ska pröva att mixa persikan lite innan vi blandar den med proseccon.
I systemets ordinarie sortiment finns det två sorter idag, om jag ser rätt:
Prosecco di Valdobbiadene (nr 2102) och
Prosecco la Robínía Extra Dry (nr 7486)
Det är den senare som för tillfället förgyller kvällarna. Den är enkel och alldeles tillräcklig för att göra allt lite roligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar