Efter en vecka i sommarstugan med rätt så blandat väder bjöd fredagskvällen på dryga tjugo graders värme, ingen vind och ett fantastiskt ljus. Perfekt väder för att avsluta semestern med en grillkväll. Till en tungt marinerad fläskfilé öppnades det enda medtagna grillvinet, 2004 The Galvo Garage från d'Arenberg.
Vinet är en australiensisk tolkning av bordeaux-blandningen, Cabernet Franc och Sauvignon, Petit Verdot och Merlot. Majoriteten av druvorna, men inte alla, kommer från McLaren Vale. Det är ett nästan kompakt mörkrött vin med vissa blå inslag. Doften är till en början lite knuten, luftningen glömdes bort, men det öppnar sig efter en tid i glaset. Ena dottern sa att det luktade drottningsylt vilket jag kan hålla med om. Bland mycket annat är nog bäst att tillägga. Här finns massor av svarta vinbär men också tjära, rök, vanilj och tobak. Ekfaten gör sig också rejält påminda.
Smaken är också intensiv. Jag skulle nog vilja kalla vinet överekat. Det är ju så klart en bedömningsfråga men visst är eken mycket framträdande. I smaken dominerar de svarta vinbären, lakritsen och svarta oliver. Vinet är mycket fylligt och fruktigt men håller ändå balansen hyggligt tack vare bra syra. Eftersmaken hänger kvar länge. När jag dricker ett glas andra dagen finns det en tydlig mintighet, kanske handlar det om eukalyptusen som många hittar i australienska cabernetviner.
Utan tvekan ett ambitiöst och välgjort vin men inte riktigt min grej. Längre. Jag misstänker att jag hade varit helt såld på The Galvo Garage för ett år sedan. Här är alla reglagen uppskruvade till elva och det blir bara för mycket av det goda. Ett glas varar förvånansvärt länge och det ger mig ingen lust att omedelbart fylla på glaset. Av de bordeauxblandningar jag druckit de senaste veckorna är nog detta det jag minst gärna skulle återvända till. Samtidigt måste jag erkänna att det funkade riktigt bra till fläskfilén.
Vinet köptes någon gång i våras då det ingick i det tillfälliga sortimentet. Jag vill minnas att det kostade c a 150 kr. Finns numera i annan årgång hos danska Erik Sörensen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar