onsdag 11 augusti 2010

2006 Castello di Arcano Tazzelenghe


Visst är det häftigt med alla obskyra lokala druvor som Italien har att erbjuda. Allra bäst gillar jag dem när de sluppit en alltför fancy källarbehandling och får sällskap av rätt slags mat. Bonnaviner och bonnamat helt enkelt.

Tazzelenghe betyder tungskärare, något som skivar tungan. Druvan har fått namnet p g a den höga syran och de kraftiga tanninerna. Inga viner man sitter och slösippar. Men till en tallrik fett, salt och rökt blir det inte så mycket bättre.

Jag provar 2006 Castello di Arcano Tazzelenghe. Vinet är ett varuprov från Winewise. Vinet går i en lite matt brunröd färg som vagt påminner om mina utslitna och oputsade Chelseaboots. Doften bjuder på blöt grillkol, lite animaliska toner och jord. Frukten är rätt nedtonad men i bakgrunden finns ett uns lingon och svarta vinbär.

Smaken är rätt enkel och tunn tills lingonsyrligheten kickar in och lyfter allt ett snäpp. Tanninerna är rätt finkorniga och bearbetar munhålan med ettans sandpapper. Inte så mycket att orda om. Ett rätt enkelt vardagsvin, varken mer eller mindre.

Lite senare provar jag i skarpt läge. Nypotatis, riktigt syrliga isterband, dijonsenap och en rejäl bit Fazers Pörtebröd. Vinet kliver ur den obekväma provningskostymen, slänger på sig overrallen och börjar jobba. Jobbet görs klanderfritt. Hade jag druckit vin oftare än vad jag gör skulle jag gärna haft en låda av Castello di Arcanas tazzelenghe. Kostar 75 DKK men är nästintill slutsålt.

2 kommentarer:

Italienska viner sa...

Hehe, hoppas du tar det lugnt med pörtebrödet Ingvar - jag antar att man härmed får sorteras in under "veklingar"?

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Pörtebröd, det är grejer det. Men visst, dewt gäller att ta det i lagom doser-