torsdag 1 november 2012

Britt Karlsson och Per Karlsson "Vinet och Miljön -Ekologiskt, biodynamiskt och naturligt"


Jag har läst Britt och Per Karlssons bok "Vinet och Miljön - Ekologiskt, biodynamiskt och naturligt". Boken har två huvuddelar. Den första delen reder ut begrepp som ekologisk, biodynamisk och naturlig. Man går igenom vad de olika förhållningssätten innebär, likheter och skillnader i hur man hanterar olika typer av problem. Detta sätt att närma sig ämnet tycker jag är ett utmärkt angreppssätt. Inga direkta nyheter och heller ingen nöjesläsning men klart, tydligt och någorlunda lättbegripligt.

I bokens andra del får en rad odlare komma till tals och berätta om hur de arbetar och vad som fört dem dit. Den delen är betydligt mera underhållande och väcker verkligen min lust att boka in en resa till Frankrike. Trots det är det andra delen jag har flest invändningar mot. Författarna talar om att urvalet är starkt begränsat och präglat av att de bor och verkar i Frankrike.  Här tycker jag att man antingen borde ha fokuserat helt på Frankrike och struntat i övriga världen eller gjort ett mera rättvisande urval. De två italienska producenter som får en närmre presentation är Fattoria Poggerino från Chianti och Gulfi från Sicilien. Ytterligare ett antal nämns vid namn men många, verkligen framstående producenter lyser med sin frånvaro. Jag tycker heller inte att provningsanteckningarna tillför något.

Sammanfattningsvis tycker jag att "Vinet och miljön" är väl värd att läsa. Den hade kunnat bli ännu bättre om författarna hade bidragit med mer egna reflektioner och tankar. Bokens andra del hade vunnit på att antingen bredda eller fördjupa urvalet.


Funderingar jag sitter med efter att ha läst "Vinet och miljön" handlar inte så mycket  om boken. Snarare känner jag mig rätt trött på certifiering och etikettering  och undrar om det verkligen behövs. Och i så fall vem som har behovet. Kanske behovet är störst hos den som certfierar ? Möjligen är certifiering viktig för den som har problem med tilliten. Och i sådant fall, vem certifierar och kontrollerar certifierarna ? Jag tror också att det är en fråga som är mera angelägen för stora producenter än för små. Många producenter som jag besökt och talat med är inte särskilt angelägna om att certifiera sig. De menar att öppenhet och nära samarbete med kunder och återförsäljare, och den personliga hedern, är en bättre garanti för bra produkter än sporadiska besök från något certifieringsinstitut.

Mer info om boken står att finna på BKWines hemsida

5 kommentarer:

Per and Britt, BKWine sa...

Ingvar,

Tack för intressanta synpunkter! Låt mig ge lite förklaringar till hur vi har resonerat.

Huvudsyftet med boken är att förklara vad de olika begreppen och odlingsmetoderna innebär. Det är så vanligt att folk blandar ihop begreppen eller har förutfattade meningar om det ena eller det andra, utan att egentligen veta vad de olika begreppen står för; både ”vanliga” vinkonsumenter och vinskribenter. Det ville vi råda bot på. Förklara fakta kring alla dessa sätt att odla och göra vin. För att kunna ha synpunkter om något är bra eller dåligt är det bra att först veta vad det innebär.

Men för att det inte skulle bli allt för abstrakt har vi illustrerat det med ett urval av producenter. Att göra ett ”rättvist” urval av producenter är omöjligt. Vad är ”rättvist”?

Meningen är inte att urvalet ska visa på ”de bästa” eko-orienterade producenterna. En sådan lista är i vilket fall väldigt personlig, din lista med ”verkligt framstående” producenter skulle nog inte överensstämma med vår. Och vi har heller inte (med avsikt) sagt att ”detta är de bästa”. Vi har inte tillräcklig översikt över och kunskap om alla producenter inom området för att kunna göra ett sådant påstående.

Meningen är istället att visa ett axplock av några av de som vi känner väl till och som är duktiga i syfte att göra läsaren nyfiken på att upptäcka mer. Med ett relativt brett urval av länder, dels för att ha en möjlighet att säga något om de olika ländernas eko-produktion, dels återigen, väcka läsarens nyfikenhet och upptäckarlusta.

Vad man väljer att kalla ”ekologiskt” (eller de andra begreppen) är egentligen i stor utsträckning godtyckligt. Det är väl ganska likartat en del andra ”etiketter”. Vad man får kalla ”champagne” definieras av ganska godtyckliga regler för t.ex. ett geografiskt område, produktionsmetoder etc. I stor utsträckning handlar det ju om att arbeta med en gemensam terminologi. Visst kan man tycka att det är onödigt, men det underlättar i stor utsträckning både för producenter och för konsumenter. Det skulle nog bli ännu mera förvirring om det inte fanns dessa regler.

(Här är en mer detaljerad översikt över innehållet i boken: http://www.bkwine.com/sv/vara-bocker/vinet-och-miljon-ekologiskt-biodynamiskt-naturligt/innehall/)

-P

Ingvar Johansson sa...

Hej Per och tack för din kommentar. Jag använde mig inte av ordet "rättivst" när jag talade om urvalet av producenter som gavs utrymme i boken utan det liklydande "rättvisande" vilket väl kan översättas med "korrekt". Det är en viss skillnad. Men det är heller inget bra ord. Jag borde ha skrivit "representativ" och då tycker jag fortfarande att det hade varit bättre att antingen fokusera på Frankrike eller att fördela det begränsade utrymmet bättre. Jag har svårt att se poängen med att plocka in ett par producenter som knappast återspeglar vad som händer på eko/bio/naturvinsscenen i Italien.

Beträffande regler är jag väldigt positivt inställd. När det gäller certifieringar är jag mera tveksam.

Per and Britt, BKWine sa...

Må så vara. Samtidigt är det så att det pratas väsentligt mindre i Italien om ekologiskt vin än vad det gör i Frankrike. Förvisso gör man ganska stora volymer eko-vin i Italien, men det verkar inte vara något som särskilt många producenter tänker på. Vilket även i viss utsträckning motiverar en övervikt för frankrike, där ”biologique” är på nästan var och varannan producents läppar. Jag upplever faktiskt en ganska stor skillnad mellan länderna.

Vad gäller regler och certifiering: har man regler så måste man ju ha något sätt att kontrollera efterlevnaden. För ”appellationsregler” har man idag en uppsättning kontrollorgan (INAO, ODG, DGCCRF, etc); för ekoproduktionen, liksom för biodyn, har man certifieringsorganisationerna. Annorlunda men snarlikt.

-P

Ingvar Johansson sa...

Jag vet inte vad du baserar din uppfattning om ekologi o italiensk vinproduktion på. I mina öron låter det ganska svävande att du "upplever", att det "verkar" o s v. Att det "pratas" väsentligen mindre" i Italien om ekologiska viner är väl inget bra skäl till att bara intervjua två italienska producenter. Mina erfarenheter av Frankrike är mycket begränsade. Däremot är jag hyggligt uppdaterad vad gäller Italien. Mitt intryck är att såväl ekologiska/biodynamiska viner är en rätt stor grej där. Det gäller även intresset för naturliga viner.

Det är er bok och ni skriver naturligtvis precis vad ni vill i den. Jag har lämnat mina synpunkter i mitt inlägg. Det finns inget i det du nu skriver som får mig att ändra ståndpunkt snarare tvärt om faktiskt

Per and Britt, BKWine sa...

Jag brukar resa runt i Italienska vindistrikt tre-fyra gånger varje år, plus att jag deltar på diverse branschevenemang mässor osv. Baserat på det och på de samtal med vinproducenter jag har, och på andra personer jag diskuterat just denna fråga med, har jag intrycket att italienska vinproducenter pratar mera sällan om ekologiskt (o dyl) och generellt intresserar sig mindre för det än producenter i Frankrike. Helt ovetenskapligt förvisso, men ändå en jämförelse baserat på konkreta erfarenheter och intryck.

Men återigen: huvudsyftet med boken är inte att ge ett uttömmande eller ens fylligt urval av eko-producenter. Syftet är att förklara vad ekologiskt, biodynamiskt, naturligt etcetera innebär. Att ge fakta och detaljer om ett område som är mycket ”i ropet” men där många tyvärr missförstår (eller är okunniga om) fundamentala saker. Plus, men sekundärt, att ge några exempel på bra producenter som arbetar på dessa vis.

-P