Väl hemkommen med resväskan, svettig och dan, blir det ändå en dolcetto som korkas upp på balkongen. Jag har få invändningar mot Cibi e vini, förutom att man för alldeles för lite dolcetto. Erbalunas Le Liste är nog den enda, faktiskt.
Det här är årgång 2010, en riktigt ambitiös sak som lätt kylskåpssval och med lite luftning nästan får mig att glömma min ständiga längtan efter mer av Principianos Sant' Anna. Tätt violett, rubinrött skimmer i kvällsljuset. Smaken är initialt bättre än doften, som till en början är lite platt och stickig men som efter hand avslöjar mer av köttiga, mineralrika finesser. Järnfilspån, körsbär inklusive kärnor, en småbråkig bitterhet som tar ett tag att vänja sig vid, bra med syra och strävhet. 6-9 månader i stora akaciabotti enligt Erbalunas hemsida. Ett vin som kräver mat så klart, en kalvkotlett med fet skysås eller något liknande. Det enda huset förmår uppbåda är spiskumminkryddiga järpar på kafta från Lindängen, mycket gott men inte en mat-/vinmatchning som går till historien som den bästa.
Egentligen föredrar jag min dolcetto ung, ståltankad och än mer syradriven. Erbaluna rekommenderar att dricka Le Liste inom ett år från buteljering. Så är det kanske och jag ser fram emot att prova på det i kommande årgångar. Trots allt är det här ett exempel på att druvan kan utvecklas väl på fat och med några år i flaskan. Till varm sommarkväll och en dusch av soulklassiker från Debasers uteservering i Folkets Park mittöver gatan är det bara att tacka och ta emot.
Nyss hemkommen från Wien känns Erbalunas lätt märkliga, jugendflirtande etiketter helt adekvata.
85 danska, bra pris...
2 kommentarer:
en Dolcetto vin er ypperlig til terassen og den bør være ung og frisk og ikke for varm, da kan den nytes en flott sommerkveld i varmt vær.
Står det Giuseppe Rinaldi, Cappellano eller Bartolo Mascarello på flaskan så tål den många år...
Skicka en kommentar