måndag 7 oktober 2013

2008 Luca Faccinelli Ortensio Lando Valtellina Superiore

Perceptionspsykologi är ett intressant ämne. Det är fascinerande hur ett par rader i en mailkonversation plötsligt kan tyckas stå skrivet i eldskrift, få en att haja till och börja fundera - var var det nu jag såg det där namnet - lägga ihop pusselbitarna och snabbt lösa gåtan. I det här fallet kopplade jag ihop mailraderna med en vag aning om ett färskt inlägg på Italienska viner. En snabb koll visade att min vaga aning stämde. Lägg ihop lovord från IV, tillgänglighet hos Carlo Merolli och försök att motstå ett inköp.  Nu befinner vi oss plötsligt på ett annat av psykologins områden. Fast låt oss hoppa över det och dricka ett glas istället.

2008 Luca Faccinelli Ortensio Lando Valtellina Superiore bjuder tämligen omgående högupplöst väldoft. Mogna jordgubbar, kryddtoner och vulkaniska mineraler. Allt är så rent, tydligt, naturligt och väldefinierat, okonstlat och rättframt. Smaken är slank och sval. Här finns gott om utrymme för fruktsötman och de distinkta syrorna att svänga om. Mjuka tanniner och lång, ren eftersmak.
Det känns inte helt otänkbart att jag hade placerat det här vinet i bourgogne om jag fått det blint.

Ett ytterst sympatiskt vin som funkade fint både till kvällens kalvkotletter med svamp och på egen hand. Inget långlagringsprojekt, jag tror att det här vinets bästa tid är nu.


3 kommentarer:

Italienska viner sa...

En föredömligt ren och slank Valtellina. Bästa tiden är nu, och en hel del år framöver, tror jag.

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Vad tänker du för tidsperspektiv ?

Italienska viner sa...

Vi har stoppat undan ett gäng så jag får återkomma i frågan. ;)
Som all annan svalodlad nebbiolo i den här stilen, med förhållandevis framträdande frukt och finstämda tanniner och tydlig men inte överväldigande syrlighet, tror jag att den klarar decenniet ut utan att anträda rönnbärsfasen. En fas som jag visserligen tycker är trevlig och i vissa fall se fram emot men som jag förstått inte alla uppskattar. Jag tror även att exempelvis Ferrandos Etichetta bianca 2006, som du är väl förtrogen med, liksom Sellas Lessona 2005 och Bramaterra 2004, för att ge några andra exempel som visserligen har ytterligare några år på nacken, kommer att stå den här distansen ut (and then some) utan att förändras i någon större utsträckning.

/Patrik